Nannesläkten

ur Bengt Sandbergs perspektiv

(Klicka här 122 Kb, för att få hela dokumentet i PDF-format,  lämpligt för utskrift)

Inledning

Sommaren 2003 kom Tore Nanneson på besök till vår stuga i Haverdal. Han berättade att han hämtat Per Nannes släktforskningsdokument, som funnits hos Gunnar Smedgård, och att han var på gång att lägga upp en hemsida på grundval av Per-Nannes och Gunnars arbete kring Nannesläkten och Haverdal. Det skulle kunna göra informationen lättare tillgänglig för intresserade släktingar nu och framöver.

Jag berättade för honom att jag efter pensioneringen också skrivit ihop en del information och personliga synpunkter, närmast tänkt för min släktgren och efterkommande och att det kanske kunde vara roligt att samarbeta och utbyta synpunkter.

Min mamma Sara,1905-1987, skrev mycket efter sin pensionering, bl.a. en lång berättelse om sin fars släkt från Tvååker. Det var en delvis fiktiv historia på grundval av den ram som faktiska namn och årtal kan ge. Däremot tyckte hon att det var för svårt eller kanske laddat att ge sig i kast med den beundrade morfar Nanne och Haverdalssläkten på morssidan. Varför vet jag egentligen inte.

I Haverdalssläkten fanns hennes kusiner Per Nanne, uppväxt i trakten, som släktforskade och Gunnar, som tillbringat större delen av sitt liv i trakten som lärare på Plönninge, och som var en stor kännare av natur, ekologi och historia i Halland och då särskilt i sin hembygd, d v s Harplingetrakten.

Förutom med min mamma Sara har jag haft tillfälle att prata med Gunnar, Per Nanne och även med Ninni Nanneson, som har bott i trakten, sedan hon köpte en liten gård i Fammarp på 1940-talet. Dessa fyra personer är första eller äldsta barn till respektive Hanna, Maria, Nanny och Ludvig.
Jag har också som underlag haft det skriftliga material som Per Nanne och Gunnar försåg respektive släktgren med.

Mamma Sara var äldst i sin kusinkrets om elva personer på morssidan. Hon hade en särställning och särskilt god kontakt med sin morfar Nanne, som hon beundrade. Vi pojkar Sandberg fick namnet Nanne som binamn. Som äldste bror och äldst i min kusinkrets på morssidan fick också jag en särställning. Mamma Saras tendens att påtala likheter mellan mig och morfar Nanne, att så att säga föra över sin beundrade morfar i sin äldste son, har säkert påverkat mig och min självbild från barndomen. Om inte annat så skapade det en nyfikenhet på vem denne morfar Nanne var. Från mitt arbete som barnpsykiater vet jag att det ibland kan vara värdefullt att följa en berättelse i generationer tillbaka, dvs att det som händer i nutid kan ha sina rötter bra långt tillbaka i tiden. Barn kan av olika anledningar förknippas med olika sidor av personer i det förgångna.
Traumata inte bara i den egna barndomen utan i generationer tillbaka kan fortfarande spöka i nutiden. Värderingar, roller och tabun kan vidmakthållas över generationer. 
Jag vill inte säga att jag gjort några mer dramatiska upptäckter i Nannesläkten, men jag tar fram något av det som jag stött på i berättelserna och som engagerat mig. Det skulle vara roligt om det kunde väcka något intresse och kanske generera andras personliga minnen och likartade eller annorlunda upplevelser.

Min mammas "morfar" Nanne och "mormor" Charlotta hade sex barn och elva barnbarn av vilka fyra av flickorna Nanneson fortfarande lever. Alla 28 barnbarnsbarn födda 1936-1963 lever för så vitt jag vet. Jag är den äldste i den kretsen.
Så länge min mamma Sara levde var hon en kommunikationscentral, en som höll kontakt och var informerad. Flertalet av mina sysslingar känner jag inte mer än till namnet, om ens det, trots att många har anknytning till Haverdal på somrarna. Sedan jag 1989 flyttade till Halmstad har jag försökt hålla en viss kontakt med den äldre generationen bosatt här.