Vad jag förstår så var mormor Hanna och familjen regelbundet och under längre tider i Björkebo på somrarna och även på julen. Barnen sov uppe på loftet. Pappa August tog med dem ned till stranden och badade. Om det blev långtråkigt gick man till morbror Anders och lånade romaner, vilket man hemlighöll för morfar Nanne eftersom man visste att han tyckte det var onödigt att läsa romaner. Jag antar att han menade att det fanns uppbyggligare religiös litteratur i så fall. Enligt farmor Sara hade morfar Nanne och min morfar August en god relation. Ändå var de mycket olika till temperament och världsåskådning. Morfar Nanne var stillsam, inåtvänd och konservativ till sin grundinställning, dessutom djupt involverad i religiösa frågor, medan morfar August var temperamentsfull, lätt blossade upp, liberal och kritisk till religiös- eller annan överhet som begränsade människors fritänkande. Han var uppvuxen i den traditionen hemma i Tvååker, att alltid diskutera fritt med sina bröder. Sara har beskrivit detta utförligt i sin släktkrönika från Tvååkerssläkten.

Det är intressant att Sara, som temperamensmässigt och idémässigt stod sin far nära, ändå blev den som fick bäst kontakt med morfar Nanne och som han öppnade sig för. Han berättade bl.a. om sina drömmar för henne.
Det är synd att jag aldrig fick höra om dessa, det skulle kunnat ge något om hans personlighet och inre liv, som i mycket är fördold för mig. Kanske var han t o m en fantasimänniska, även om vi inte har några yttre tecken som tytt på det.

Sara var själv hela livet något av en religiös sökare, men också tvivlare. Hon hade en strävan eller en idealbild av att vara god och osjälvisk och var inte fri från skuldkänslor och självkritik mitt i sin självsäkerhet och vitalitet. Hon var medveten om en viss instabilitet i åsikter och att känslorna kunde rusa iväg med henne. Hon vände sig i bön till en Gud Fader och jag tror att morfar Nanne för henne representerade något tryggt och fast, något nära Gud Fader. Hon hade ju god kontakt med sin morfar och med den säkerhet i relation till vuxna som hon verkar ha haft, lät hon sig säkert inte hämmas av miljön. Hon läste romaner i smyg även om hon förstod att morfar Nanne tyckte det var onödigt. Framför allt upplevde hon nog honom som en god och stabil människa som inte förlorade humöret, som pappa August hade lätt att göra och det kanske var skönt.

Morfar Nanne blev nästan 90 år gammal innan han dog. Ninni berättar att han var ganska spänstig. När han var mellan 80 och 90 år vandrade han ned till Ludvigs sommarstuga vid Lilla strand. Han bodde vid den tiden hemma hos Nanny och Oskar i Harplinge. Strax före jul det året han skulle fylla 90, gick han och halkade och bröt benet. Han togs då in på sjukhus och dog där på nyårsdagen. Det var nog ett inte ovanligt slut för en åldring på den tiden eller i nutiden heller för den delen.

 

2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14     Nästa