När vi flyttade in i vårt nybyggda fritidshus på nedre Haverdalstomten 1978/79, kom den gamla tavlan upp på väggen, liksom också gåramålningen från den gård som morfar Nanne hade, och bilder på morfar Nanne och andra gamla släktingar. Jag tror att mamma Sara, som vi då kallade, farmor Sara, tog en aktiv del att placera och få upp bilderna i vår nya sommarstuga.

Jag minns att jag var litet tveksam till tavlan. Kanske tyckte jag att det kändes sorgligt att ha den uppsatt eller så var det någon annan som tyckte det i familjen. Vi stoppade ned den i lådan för överblivna fotografier i morfar Augusts gamla skrivbord. Sedan tog Lars och Inger hem tavlan. Egentligen skulle jag väl nu velat titta på den och se om mina minnesbilder stämmer med det intryck jag fick då.

Gunnar berättade 1992, vid en släktträff, att han hade brev till morfar Nanne från hans kusin, dvs den kusin som målat minnestavlan. Kanske skulle breven kunna ge ytterligare ledtrådar om vem Nanne var. Jag visste att det fanns ett avsnitt om kusinen, som hette Nikolaus,Salomon Nanzén i en bok, Harplinge – En bok om hembygden- från Harplinge hembygds och fornminnesförening, ursprungligen utgiven 1927. Jag tog fram boken, som vi hade hemma och läste om honom där. Namnet Nanzén tog han f ö från sin 8 år yngre avlidne kusin Nils Peter eller så var det tvärtom.

   (Hela avsnittet ur hembygdföreningens bok 77 Kb)

Under rubriken Nikolaus Salomon Nanzén- en mångsidigt begåvad man--- skriver författaren att de sköna konsterna "synas i allmänhet inte ha någon större dragningskraft på Harplingeborna". Men på målarkonstens och musikens område företrädes dock socknen av NSN.

Nikolaus föddes i Särdal den 31 dec 1839. Hans fader Mattis Nanneson, som ägde ett litet hemman i Särdal, var yngre bror till Nannes far Anders Nanneson.
Redan som barn började NSN intressera sig för målning och ritade redan som åttaåring kransar och tavlor till bröllop på orten. Kunde han inte få andra färger, kramade han saften ur blommor och blad och målade därmed.Från 16 års ålder utbildade han sig till och arbetade som målare men läste på egen hand och på lediga stunder in så mycket kunskaper inklusive 3 främmande språk att han utan någon examen fick tjänst som lärare på Brodahls privata dövstumsinstitut i Göteborg. Där arbetade han i 17 år tills skolan lades ned. Han tog därefter folkskollärarexamen och arbetade i Landstingets dövstumskola. Han dog 12/5 1895 i en "tärande sjukdom" endast 55 år gammal.

Sina sommar- och julferier tillbringade han alltid i Särdal. Han målade tavlor med motiv från Harplinge, de flesta från 1870-talet, t. ex. interiör från ryggåsstugan i Kulsegård, som är "den enda bild från en fullständigt inredd ryggåssstuga i Harplinge som finns bevarad åt eftervärlden". När vi besökt Hallandsgården på Skansen, som kommer från Slöinge, och jämför med Nanzéns tavla ser man att inredningen ser nästan identisk ut.
En del av dessa målningar har vi fotografier av och fotomontaget finns i trappan upp till andra våningen i vår Haverdalsstuga.

Nanzén var också musiker, spelade piano och även cittra. På det instrumentet beskrivs han i boken ha varit en fullständig virtuos. "Då han under vackra sommarkvällar i sitt hem i Särdal för öppet fönster spelade cittra samlades ofta stora åhörareskaror för att lyssna till hans vackra musik" Han var en utpräglad friluftsmäniska som sällan försummade att ta sig ett bad i Särdal. Han var en skicklig simmare och promoverad simmagister. Han beskrivs som en sällsport fin och god människa, en god lärare och en djupt religiös natur.
Jag undrade om breven från NSN till kusinen morfar Nanne skulle kunna ge mig några ledtrådar främst om morfar Nanne men även om NSN.
Brevkopiorna är delvis rätt svårlästa. De brev, som är daterade sträcker sig från 1870 till 1885. Breven inleds ofta med ursäkter för att han inte skrivit tidigare men att det inte beror på ointresse utan på t.ex. tröghet och arbetsbelastning. Han är ibland ensam lärare för 15 till 30 elever på olika nivåer. Vissa elever måste undervisas individuellt. Det är elever från olika håll i Sverige. Alla åker inte hem på julen, som man firar tillsammans. Nanzén, som är ungkarl, bor hos Brodahls.
Med familjen Brodahl åker han en gång på bröllop i Laholm och skriver lyriskt om landskapet med mogna sädesfält som man passerar. Breven är ibland nyårshälsningar ibland svar på brev från Nanne, med kommentarer om det Nanne skrivit om t.ex. giftermål eller att barn fötts eller andra släkthändelser. Det kan vara tack för besök hos familjen vid besöken i Haverdal och förhoppningar om att han skall hinna åka hem under någon ferie. Det finns ganska mycket associationer till det religösa och vid ett tillfälle lyckönskningar till att man fick den präst i Harplinge, som församlingen önskat.
 Sammanfattningsvis ger breven inte så mycket information om vem Nanne är som person.

2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14     Nästa