En brottmålshistoria.

Här finns en historia som jag hörde som barn, men som jag först nu på 1990-talet via Gunnar Smedgård tagit del av. Ingebors 3 år äldre syster Maria Mathisdotter blev dömd till döden för att strax före jul år 1786 ha tagit livet av sin fästmans fader med arsenik. En 50 årig kvinna Lena Pehrsdotter (Lena på Bjeret i Plönninge torp, Täppet kallat) blev först också dömd till döden, trots att hon nekade till medhjälp och menade att bekännelsen tillkommit efter tortyr. Efter hovrättsdomen tog dock Maria på sig hela anvaret så att Lena släpptes 30/6 1788. Hon dog 1821 vid 82-års ålder, medan Maria 30/7 1788 halshöggs, 21 eller 22 år gammal av skarprättare Hierpe i Kvibille och brändes på bål.

1793, dvs 5 år senare gifte sig Marias yngre syster Ingebor med Nanne Larsson och blev därmed farmor till morfar Nanne och till Nikolaus Salomon Nanzén. Min fundering är hur denna händelse i det lilla samhället och omgivningens reaktioner kan ha påverkat de närstående inte minst då Ingebor.

Vid tingsförhandlingen i Qibille(nuvarande Kvibille) 12/1 1787 var bl.a. Marias fader Mathis Mathisson i Vilshärad och hennes fästman Anders Jönsson i Skee Mölla närvarande, medan Marias moder var " sängliggande i sorg över dotterns missgärning."

Maria beskrivs i rättegångsprotokollet ha ett blödigt och fromt sinnelag, alltid haft gott namn om sig. "Hon jämrar sig obeskrivligt över brottet så att domstolen med yttersta saktmodighet måtte tala med henne".

 

Lena hennes medåklagade var en 50-års kvinna, en utfattig torpareänka som försörjde sig genom att vandra i bygden för att mottaga och sälja varjehanda.
Hon köpte arseniken till Maria, efter att först fått prästbevis för det av adjunkten Hammar i Harplinge. Hon hade angett att hon behövde utrota råttor. Hon skickade arseniken med sina två pojkar, Magnus 11 år och 10-årige Pehr Andersson, en föräldralös pojke som "njöt allmosor av Harplinge kommun" och som bodde hos Lena.

I protokollen kan man se att här förekom motstridigheter. Adjunkten Hammar som var den som utfärdade prästbeviset till Lena, försvarar henne i sitt vittnesmål. Hon hade visserligen först medgett delaktighet även för Hammar, men sedan velat tala med Hammar i enrum och då bedyrat sin oskuld, menade att hon blivit plågad till att erkänna brottet. Hammar hade talat med Maria som sade att Lena var delaktig, Han hade talat med henne om Guds eviga vrede, "vilket hon åhörde utan minsta tår. Maria hade ett förhärdat hjärta..fräckheten lästes i hennes ansikte..hon blev förhatlig för mig".

Det finns också en notis om att "under hela rättegången förmärktes kontroverser mellan häradsrätten och hovrättsauskultanten Rodin.

Jag vet inte vem som gjort sammadragen av protokollen, troligen är det Gunnar Jag blev starkt berörd, när jag läste dem för c:a tio år sedan, och blir så även idag.

2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14     Nästa