Lena: om Maria komme undan skulle Lena ej kunna tvingas bekänna.

Fästmannen Anders Jönsson: då Maria saknades 4/1 sökte han henne först hos hennes far, därefter sökt henne på alla ställen i församlingen och på vägen mot Halmstad, enär de voro ängsliga att hon avhänt sig livet. Man ville ock spörja Lena, men då var hon redan i häkte.

Lena: mycket besvärad av ohyra och råttor, eftersom hon tagit emot och fraktat ost och smör att försälja. Adjunkt Hammar vetat om detta och givit bevis härom.

Fästmannen: likadana besvär i kvarnen, men han hade alltid fasat för att köpa och nyttja råttekrut, då folk dagligen vistas i kvarnen och oftast små barn, som ha en eller två kappar att mala; han använde i stället handskällor, som ibland göra nytta.

Adj. Hammar: Förhindrad av ämbetssysslor att inställa sig, intygar skriftligen att han på Lenas trägna begäran lämnat sedeln att köpa arsenicum mot ohyra för 2 öre, helst som han vetat, att hon besvärats av ohyra, i medio december förra året; samt att Lena fört en stilla och kristlig vandel, varuti prosten Ring instämmer.

Barnet Magnus Olufsson: sänd av Lena till Skee mölla med en klut och tillsägelse att ej öppna den, då de kunde dö; Maria varit i Lenas hus dagen före trettondeafton, torsdag morgon, då han hörde Lenas förslag att Maria skulle gå till prästen. Per Andersson var då ej inne och Magnus fäste sig ej vid Lenas ord.

Barnet Per Andersson: lika med ovan. Vid besöket i Skee mölla hade fästmannen undrat vad det var i kluten och Maria svarat att det var peppar, som Lena köpt i Halmstad. Jöns Andersson hade då

Vakten Lundgren: Lena aldrig sagt sig vara plågad. Maria gjort henne ont som brottslig ??

Vakten Sjöholm: när Fehrman var där hade Lena handklovar på ena handen .. Lena bekände ej annat än att hon på Marias begäran köpt giftet till råttor. Fångarna fick sitt tractamente.

Lena bad Gud att sanningen måtte komma fram. Vittnet märkte ej osämja mellan Lena och Maria.  

1  2  3  4    Nästa